I ett av de många samtalsrummen, där färgglada pennor och målarböcker ligger på bordet, träffar vi Johanna Olsson – en av de särskilt kvalificerade kontaktpersonerna (SKKP) som arbetar med ungdomar i Stockholm som hamnat i kriminalitet. Här får de en sista chans innan en eventuell placering.

– Det är alltid bättre att prova allting innan man går till placering. Att flyttas till en institution när man är ett barn är en jätteingripande insats, säger Johanna.

Insatsen har visat sig effektiv. Förra årets statistik visar att hela 91 procent av ungdomarna som deltog i programmet inte blivit misstänkta för nya brott under programmets gång, och 88 procent rapporterade en positiv förändring i sin livssituation.

Förändra tankemönster

Sysselsättning är ofta det största behovet för ungdomarna, och här får de stöd med allt från att skriva CV:n till att hitta sommarjobb. En annan viktig del är samtal som hjälper dem att förändra sina tankemönster.

– Hur ska man göra för att inte hamna i samma situation? Hur ska man inte ryckas med när kompisarna hör av sig?

I samtalsrummen finns pennor och målarböcker från Bris.

Mathilda Nilsson

Familjesamtal är också centralt för att stärka relationerna hemma, och SKKP samordnar bland annat skolmöten eller hjälper till med BUP-utredningar.

Ökande hotbilder

Enhetschef Cecilia Kaijser säger att insatsen pågår i ett halvår och syftar till att ungdomarna ska funka bättre i alla delar av livet. På ett sätt jobbar gruppen för att avveckla sig själva.

– Vi agerar som en brygga och stärker systemet så att det kan bära sig självt.

Arbetssättet har anpassats med åren för att hantera ökande hotbilder. I dag gör man säkerhetsbedömningar på ett helt annat sätt än för tio år sedan.

– Nätverkskriminaliteten syns mer. Om någon har en hotbild mot sig så kan vi inte vara ute och gå. Om det finns hot mot hemmet, så är inte hembesök det lämpligaste.

"Varm i hjärtat"

Trots att det inte finns exakta siffror på återfall efter att insatsen är avslutad, är både Johanna och Cecilia övertygade om att de allra flesta inte kommer tillbaka. Många hör av sig långt efteråt för att berätta om sina framsteg.

– De skickar ett sms två år senare. Det är jätteroligt, man blir varm i hjärtat, säger Johanna.

Enligt Cecilia kan ungdomarna också komma tillbaka för hjälp långt senare – till exempel för att ansöka om övningskörningstillstånd.

– Då tar vi oss tiden och hjälper till.

Ungdomarna som kommer hit kommer också ur andra sociala problem som kanske inte var anledningen till insatsen, men som var ett bakomliggande problem till att man hamnat i en kriminell livsstil, säger Alexander Ojanne (S).

Mathilda Nilsson

Stockholms social- och trygghetsborgarråd Alexander Ojanne (S) menar att insatsen inte bara är effektiv utan även kostnadseffektiv. Det kostar staden nio miljoner om året.

– En placering kan både försämra individens möjligheter att bli en produktiv samhällsmedborgare och innebär samtidigt en större samhällskostnad, säger han.