Fritt val av hjälpmedel infördes 2009. Syftet var att öka patienternas inflytande och valmöjligheter.
I och med att hörselrehabilitering blev ett vårdval, alltså ett vårdområde med fri etableringsrätt, finns nu ett 50-tal mottagningar där hörselhjälpmedel kan provas ut.
Och det är knappt några köer.
Rekvisition
Men det finns en baksida, enligt Region Stockholms mittenstyre. Två vårdgivare dominerar vårdvalet och de marknadsför även egna produkter.
Det fria valet innebär att patienterna har en "peng" med sig, som de kan använda för att köpa sitt hjälpmedel, istället för att låna ur regionens hjälpmedelssortiment.
Rekvisitionsbeloppet för en hörapparat är till exempel 2 380 kronor, och för en signalenhet till dörr och larm 8 250 kronor.
De flesta köper
Och 93 procent av utprovningarna av hörapparater leder till köp. "Audionomen får därmed både en förskrivande och säljande roll gentemot hjälpmedelsanvändaren" skriver regionen i tjänsteutlåtandet.
Och det inte sällan av det hjälpmedel som vårdgivaren marknadsför. Då räcker inte alltid pengen till, utan patienten kan få skjuta till tusentals kronor, något som Hörselskadades riksförbund tidigare larmat om.
Regionens egen hjälpmedelscentral KommSyn ska nu öka sin kapacitet för att kunna leverera de hörselhjälpmedel som audionomerna förskriver.
Hörselskadade får betala för fritt val
När hörselskadade provar ut hjälpmedel säljer en del mottagningar på dem sina egna produkter, som är dyrare än dem som landstinget tillhandahåller. Nu ska kraven på mottagningarna skärpas, och hörselskadade informeras för att bättre kunna göra sitt val. Och det bekostas genom att införa en patientavgift.
Sedan 2011 har vårdval gällt för hörselrehabilitering, och så kallat Fritt val när det gäller hjälpmedel.
Det finns 39 mottagningar som landstinget har avtal med, där hörselskadade får hjälp med att bland annat prova ut hörapparater.
För några år sedan avslöjades att mottagningar som är knutna till tillverkare av hörapparater ofta rekommenderar sina egna produkter framför dem som landstinget upphandlat.
Och patienterna får betala tusentals kronor för de dyrare hjälpmedlen.
Nu har landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd beslutat att ställa nya och hårdare krav på mottagningarna. De måste bli bättre på att informera patienterna om de alternativ som finns.
Men Hörselskadades riksförbund, HRF, är kritiska. De tycker inte att problemet går att informera bort.
– Som patient sitter man framför en legitimerad audionom och dennes rekommendation väger tungt. Det är heller inte alla patienter som förstår skillnaden mellan att köpa sin hörapparat och att låna en av landstinget, säger Jonas Sahlberg, distriktsordförande i HRF.
Att prova ut hörselhjälpmedel kostar 600 kronor. För den som väljer en av landstinget upphandlade hörselapparater stannar kostnaden där. Men alla patienter får en ”hörselcheck” om 3 040 kronor, och de pengarna kan användas till att köpa vilken apparat som helst. Kostar den mer än checken får patienten betala ur egen ficka. Och en hörapparat kostar ofta runt 10 000 kronor.
I ett brev till samtliga politiker i nämnden krävde HRF att beslutet skulle stoppas. ”I dag är det ganska vanligt att vårdgivare berättar för patienter att hen kan välja mellan ‘landstingets gamla, dåliga hörapparater’ och ‘våra moderna hörapparater som är bäst på marknaden och perfekta för dig’ ”, skriver de.
80 procent av mottagningarna ägs av hörapparatindustrin, enligt HRF, och enligt en undersökning som de har gjort är 98 procent av de hörselapparater som provas ut den egna koncernens tillverkning.
Enligt landstingsrådet Ella Bohlin (KD) handlar beslutet om att förbättra hörselvården.
Patienter med uttalade behov ska få utbildning för en bättre livskvalitet, och mottagningarna måste komma upp i ett visst antal patienter varje år för att upprätthålla kvaliteten och rapportera till det nationella kvalitetsregistret.
Och så ska patienterna få ett kontrakt vid utprovning av hörselhjälpmedel som ska garantera att de fått korrekt och neutral information.
Det blir merarbete för mottagningarna, en kostnad som föreslås finansieras med en patientavgift.
– Behovet av information beror ju på ett dåligt konstruerat system, som utnyttjas av mottagningarna. Att lägga den kostnaden på patienterna är absurt, säger Sahlberg.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstade emot beslutet, och vill inte att företag med kopplingar till hörapparatindustrin ska får äga eller driva auktoriserade hörselmottagningar.
Kritik kommer även från statligt håll. Hjälpmedelsutredningen konstaterade 2017 att systemet ”inger betänkligheter från såväl ekonomisk som etisk synpunkt”.
HRF pekar också på att landstinget har en pågående utredning om Fritt val inom hörselvården, och att den borde inväntas innan man tar beslut.
– Det här beslutet handlar om att förbättra hörselvården, för att patienterna ska få bättre livskvalitet, och jag vill inte vänta med det.
– Jag har förtroende för audionomerna, att de är professionella i sin roll och förskriver rätt hjälpmedel till patienterna.