Göteborg

Svartklubbarna i Göteborg var minst sagt många under 1980- och 1990-talet. De regelrätta krogarna stängde redan klockan ett, tillstånden var stenhårda och stadens seglivade dansförbud vittnar om ett väldigt annorlunda samhälle än idag. Dåtidens beslutsfattare och lokala myndigheter menade på fullaste allvar att man roade sig bäst genom att sitta vid ett bord samtidigt som man uppmanades att hålla sig lugn.

De som trodde på den teoretiska villfarelsen var troligtvis aldrig ens i närheten av eller medvetna om hur nattlivet fungerade i verkligheten, rent praktiskt på 1980-talet. 

Svartklubbar i fokus. Åsa Wolffsohn och Margareta Eliasson på plats på Solrosen. Åsa lanserade boken om Draupner tillsammans med Elisabeth Tegner tidigare i våras. Margareta jobbade på Draupner, medverkar i boken och håller i höstens vandringar på temat Svartklubbar.

Svartklubbar i fokus. Åsa Wolffsohn och Margareta Eliasson på plats på Solrosen. Åsa lanserade boken om Draupner tillsammans med Elisabeth Tegner tidigare i våras. Margareta jobbade på Draupner, medverkar i boken och håller i höstens vandringar på temat Svartklubbar.

Magnus Johansson

Underjordiska klubbar och alternativa scener för musik, dans, konst och litteratur växte upp i och omkring Järntorget, Långgatorna och Haga. Med ett bultande hjärta på Pusterviksgatan 9 och kulturföreningen Draupners mer eller mindre svarta klubb med samma namn.

– Vi hade variationen och vi vågade. Draupner hade lokala såväl som internationella artister och band som vissa numera är världsstjärnor. Publiken var en brokig skara från olika delar av stan som gillade nattsudd, poesifestivaler, performance, modeshower och konstutställningar. Självklart musik i många olika former, men sist och inte minst dans – tills måsarna började höras ute vid kanalen. Utanför porten traskade besökare med skorna i handen och kisade mot morgonljuset. Förvissade att nästa helg kunde de hänga på olika klubbar och att nattens magi skulle infinna sig igen, säger Åsa Wolffsohn med ett nostalgiskt leende.

Såklart med all rätt, för undertecknad och alla som hade möjligheten att vara där och få ta del av hela härligheten.

– Vi kände att vi bara måste dokumentera, det finns ett immateriellt värde, en historia om en väldigt intressant tid som vi bara kände att vi måste lyfta.

Välplogad terräng

Sagt och gjort. I april i år lanserade Åsa och kollegan Elisabeth Tegner boken om Draupner – ett gediget tidsdokument på totalt 400 sidor med texter och intervjuer, unika foton och bilder från såväl besökare som artister.

Draupner – när det begav sig på dansgolvet.

Draupner – när det begav sig på dansgolvet.

Pressbild

Hur kom det sig då att svartklubbskulturen växte sig så pass stark i stan under 1980-talet?

– I Göteborg var det en ganska välplogad terräng efter proggen, där alla var inställda på att göra allting själva. Sen kom punken som en jättestark influens, att inte förlita sig på systemet – med allt vad det innebar, säger Åsa Wolffsohn.

– Och det inofficiella nätverket som redan existerade – Karnevalsföreningen, Sprängkullen och Musikens hus, skivbolaget och konstgalleriet Radium 226.05 för att nämna några. Det fanns en fantastisk kreativitet hos alla de människor som rörde sig i de här kretsarna, alla ville någonstans och någonting med allt de gjorde – oavsett vilken bakgrund de hade eller kulturyttring de kom ifrån, säger Margareta Eliasson, som också hon jobbade på Draupner och självklart medverkar i boken.

Tjejerna tog plats

– Det var väldigt målinriktat, vi var ett otroligt bra gäng som inte kände att vi behövde styras ovanifrån. På Draupner kom allt fler tjejer med i ett sammanhang där de kunde ta plats. Vi hade de första tjejerna som jobbade som ljudtekniker. Andra arrangerade modevisningar, var aktiva i garderob och serveringar, spelade i band och lyssnade på musik. Sen möttes vi på dansgolvet i olika grupper för att festa loss!

Flyers från förr, signerade Michael Kilander.

Flyers från förr, signerade Michael Kilander.

Michael Kilander

Lästrött? Följ med och lyssna på Margareta som håller i höstens vandringar på temat. Hon är legitimerad stadsguide med "extraordinära kunskaper i Göteborgs historia samt ett brinnande intresse för folkbildning". Med sig har hon experter i ämnet som jobbat på flera av de legendariska klubbarna och har många anekdoter att berätta. Vandringarna går under namnet QueenstoneStories. 

– Det räcker med att titta på kartan över klubbarna runt Järntorget som fanns under den här tiden, de bubblade upp överallt och hängde liksom ihop som ett mycel ovan jord.

Men allt det där tas upp i både boken om Draupner och under vandringarna. Så dra på dig dina Dr Martens och häng på, lördag 5 oktober.