– Är det okej om jag tar en cigarett, eller är det oartigt? Jag höll upp i fyra år men började röka igen efter en livskris. Så jag vet i alla fall att jag har kunnat sluta en gång.

Poeten Hanna Rajs, 33, möter upp vid dörren utanför sin lägenhet i Stureby. Hon har nyligen nominerats till Augustpriset för sin diktsamling "Samma, mamma", som hon skrivit till sin mamma som dog för drygt tre år sedan.

– Jag har blandade känslor inför nomineringen. Det där var typ ett stående skämt mellan mig och mamma, en orealistisk dröm. Om det till exempel fanns någon dyr restaurang vi ville gå till så sa hon: "vi tar det när du vinner Augustpriset", säger Hanna Rajs.

En dikt i hennes bok har titeln "Pris".

– Den handlar lite om det bisarra i att det man skriver personligt om ska bedömas. Men oavsett vad man tycker om att tävla i litteratur så är det en mäktig känsla, lite av en dröm, att bli nominerad.

Hanna Rajs började skriva boken när hennes mamma låg på hospice.

– Men tanken från början var inte att det skulle bli en bok. Jag har fått frågan om den är en del i min sorgeprocess, men så känner jag inte. Det känns bra att boken finns, men det var jättejobbigt att skriva den.

"Samma, mamma" är en av sex nominerade till Augustpriset i kategorin "Årets svenska skönlitterära bok".

Mimmi Epstein

"Har lett till fina möten"

En av hennes favoritsysslor är uppläsningar. Det senaste halvåret har det gråtits en del när hon läst ur sin senaste bok.

– Det är fint men även jobbigt. Jag kan nästan känna mig elak ibland, som att jag chockar folk som själva står där med sina trauman, säger Hanna Rajs och fortsätter:

– Men det har lett till fina möten. En person vars mamma gick bort för 40 år sen sa till mig att det inte går över. Men jag visste redan det. Jag kan inte föreställa mig att det här är ett sår som någonsin kommer att läka.

Efter att Hanna Rajs fick veta att hon nominerats gick hon igenom sin senaste sms-konversation med sin mamma. De hördes varje dag.

– Jag skulle kolla om vi hade skrivit om Augustpriset men det slutade med att jag läste allt, så klart. Det blev så verkligt igen. Hon är ingen abstrakt mamma-figur, utan min specifika mamma som jag saknar. Men ibland är det nästan som att mitt minne av henne förflyttas till texten.

Hanna Rajs blev själv mamma några månader efter att hennes egen gick bort.

– Det var en jättesvår tid. Jag vet inte om jag hade klarat den om inte min son hade kommit då.

"Är väl allmänmänskligt"

Hanna Rajs fastnade för att skriva i högstadiet, bland annat på sajten sockerdricka.nu där man kunde dela sina dikter med varandra.

– Det är väl allmänmänskligt, men det känns som att jag för en livslång kamp för att bli förstådd av andra människor.

Att som poet bli nominerad till Augustpriset tycker hon känns extra kul.

– Det är väl i få andra sammanhang man kan nå ut till en bredare målgrupp. Men det är alltid svårt att veta vad juryn vill ha. Förra året tyckte jag att det var jättemärkligt att inte Judith Kiros blev nominerad. En otrolig poet, även om jag är jävig eftersom hon är min vän.

Hanna Rajs ställer ner sin kopp med pulverkaffe på det guldfärgade soffbordet. Till sin nuvarande lägenhet flyttade hon 2018, strax före debuten med "Armarna".

– Jag skulle i teorin kunna tänka mig att flytta till Högdalen, där bor flera av mina vänner och det händer liksom ingenting i Stureby. Men då skulle jag vilja ta med mig lägenheten för jag gillar den så mycket.