Thomas Bodström var fem år gammal när familjen flyttade in i det då nybyggda radhusområdet Solängen. Där trivdes han och hade många kompisar. Men åren i Vaxmoraskolan var knepiga.

Lokaltidningen Mitt i träffar honom i Edsbergs centrum för att prata om hans nya självbiografi ”Sämst när det gäller”. Thomas Bodström beskriver boken som en öppenhjärtig skildring av uppväxten i Sollentuna.

Hit, till radhusområdet på Solängsvägen, flyttade familjen Bodström när Thomas var fem år. Han beskriver uppväxten i Sollentuna som tuff på flera sätt, men där fanns också gott om ljusa stunder. "Det var inte synd om mig. Jag hade det bra också. Jag hade alltid kompisar och hade mycket roligt här", säger han.

Stefan Källstigen

"Thomas, måste du vara så jobbig?” fick han höra dagligen av både lärare och klasskompisar.

– Jag passade inte in. Jag var rastlös och hade svårt att fokusera. Nästan varje dag fick jag kvarsittning. Det var i och för sig bra. Då var det bara jag och fröken, och då gjorde jag hela skoldagens arbete.

Här i en av gränderna mellan radhusen spelade Thomas och hans kompisar i Solängen ofta landhockey.

Stefan Källstigen

Hot om våld i luften

Flytten till den jättelika Edsbergsskolan i högstadiet gjorde knappast tillvaron lättare. Eleverna var många och tuffa, och hotet om våld låg ständigt i luften. På den första skoldansen i 7:an blev Thomas helt oprovocerat nerslagen på skolgården.

– I dag har vi gängkriminalitet, men vardagsbrotten har minskat. Det var betydligt mer slagsmål och bråk på den tiden. Som kille var det något man bara fick räkna med. Vid korvkiosken vid Ringen (tidigare fritidsgård i Edsberg, reds anm.) kunde det vara stora slagsmål. Polisen kom dit, men bara för att se till att allt lugnade sig. Några polisanmälningar var det aldrig tal om.

Under en liten rundvandring i Edsbergs centrum väcker nästan varje gatsten nya minnen. "Här i trappan mötte jag Bosse Rönn en gång när jag var med min mamma och handlade. Han var ett år äldre, tuff, och bra på fotboll. Jag minns att han hälsade på mig. Eller egentligen bara nickade lätt, men det räckte för mig!" säger Thomas.

Stefan Källstigen

Boken ”Sämst när det gäller” beskriver ett svenskt 1960- och 1970-tal där barnen lever i en värld och de vuxna i en annan.

Den är full av tidsmarkörer som sockiplast, nyheter om barnen i Biafra på tv, Puss & Kram-jeans, gladporr på bion i Edsberg, och en mamma som röker John Silver utan filter i bilen.

"En golgatavandring"

Även en annan tids Sollentuna målas upp, med butiker som Obs! i Rotebro och Kipplers i Edsbergs centrum. Fotboll i Edsbergs IF, födelsen av Sollentuna Slalomklubb i backen intill radhusen, och ”Flosses” i Tureberg där det blev bråk när raggarna från Rotebro eller Teddy Boys-gänget från Servicehuset på Malmvägen dök upp.

Thomas och hans kompisar från Solängen navigerade bäst de kunde när barndomens ”kalas” blev till ”party” i tonåren. Att ofta stå som reservbjuden, eller inte välkommen alls, tog på självförtroendet.

Tillbaka på Solängsvägen. "Här bodde min kompis, granne med mig. Där sprang jag rakt in genom glasrutan i dörren en gång". Thomas berättar att han har läst sparade brev och dagböcker och även pratat med sina syskon och gamla kompisar från Sollentuna när han skrev sin självbiografi. "Jag ville ju kolla att jag kom ihåg rätt."

Stefan Källstigen

Och så fanns ett snart allt annat överskuggande problem. Thomas mognade sent när det gällde fokus i skolan – men än värre även fysiskt.

Han hade uppfunnit en egen ”framgångstabell” där han skattade sin framgång i skala 1–10 på tre områden – skolan, idrotten och tjejfronten. Att växa sent inverkade menligt på alla tre.

– Jag kom aldrig i puberteten. Plötsligt var jag huvudet kortare än alla i klassen. Kompisarna började få skäggstubb, men med mig hände ingenting. Jag trodde att det var en mutation. Det var hopplöst med tjejer, högstadiet var en golgatavandring.

Hoppade av gymnasiet

Efter flera år som ungdomsspelare i Djurgårdens IF bytte Thomas i 15-årsåldern tillbaka till Edsbergs IF. Den spelare som var avbytare i matcherna ”hade till uppgift att ha en cigarett tänd” åt den som klev av planen.

En ung Thomas Bodström. Han har en del kompisar kvar från framför allt gymnasietiden på Rudbeck, och även åren precis efter det. "Vi var ett gäng som tågluffade och åkte till Åre och sådant", berättar han.

Privat

Han började gymnasiet på Rudbeck men svårigheterna fortsatte och motivationen tröt, så pass att Thomas hoppade av i trean. Han flyttade till Göteborg och försörjde sig genom att spela munspel på Avenyn och jobba på hamburgerkedjan Clock.

Vändning till slut

Men till slut dök den upp från ingenstans – mognaden. Så småningom lyckades Thomas både återuppta sin fotbollssatsning och läsa in gymnasiet på komvux så pass att han kom in på juristlinjen.

Som 25-åring gjorde han allsvensk debut för AIK och tre år senare tog han juristexamen.

På den lilla grusplanen i Solängen ägnade Thomas Bodström många timmar åt att skjuta skott efter skott, ibland helt ensam. Vägen till elitfotbollen var dock allt annat än spikrak.

Stefan Källstigen

I dag driver Thomas Sveriges största brottmålsbyrå, men han har även hunnit med sex år som socialdemokratisk justitieminister i början av 2000-talet.

Flera gånger utsågs han inte bara till Sveriges sexigaste minister utan noterade även topplaceringar på olika rankningar av ”Sveriges sexigaste man”.

Inte så pjåkigt för en kille som länge tvivlade starkt på sig själv inom varje område i sin egen ”framgångstabell”.

– Saker förändras. Det finns ändå hopp även för oss som inte presterade bra i tonåren, säger Thomas Bodström.

Thomas Bodström på tågluff. Några av kompisarna från den tiden bor fortfarande kvar i Sollentuna, och han träffar dem ibland. "Annars är jag här mest i samband med att jag ska jobba i Attunda tingsrätt", säger han.

Privat