Bummelummelumm! Stora och små äpplen rasar ner för trärampen, rätt i käften på maskinen som river, krossar, suger och silar musten ur dem.
– Vi vet inte vad det är för sort, säger Kerstin Möller som kommit ända från Örby, på södra sidan om stan, för att lämna sina äpplen till mustning.
Tjusningen om man bokat tid är att man får must av just de äpplen man själv kommit med, annars kan det bli från vilka äpplen som helst.
Kerstin och maken Bo-Lennart från Örby kom med 147 kilo äpplen. Bara att väga och hälla in musteriet!
Malin Lövkvist
– De är jättefina, säger Line Borgö som driver Roslagens musteri, tillsammans med maken Sebastian. På en stor våg väger hon in Kerstins och maken Bo-Lennarts äpplen: 147 kilo.
– Så här mycket äpplen har vi inte fått i vår trädgård på länge, säger Kerstin.
Är det spännande att få sin egen must?
– Jaaa!
Trots ihållande regn är det en stadig ström med bilar och folk som kommer till musteriet på Stationsvägen. Alla vittnar om att det är ett synnerligen gott äppelår.
Musterimaskinen pressar musten ur äpplena och filtrerar den.
Malin Lövkvist
Anders Dahlqvist från Hacksta i Österåker har med sig James Grieve-äpplen som han skämtsamt brukar kallar för Bengt Grive, efter den framlidne sportkommentatorn.
Brukar du åka hit?
– Det händer, men nu var det några år sedan. Nu har jag bara med mig 50 kilo, men jag har säkert slängt ett par hundra kilo äpplen. Det är tråkigt.
Blir det god must?
–Ja, äpplena är fruktansvärt goda. Men de är allra godast när man äter dem direkt från trädet.
Den färdiga musten tappas upp på flaska eller i bag-in-box. Ju rödare skal desto rödare dryck.
Malin Lövkvist
Inne i musteriet jobbar personalen för fullt med övervaka processen och förpacka musten. Sedan saften pressats ur frukten silas den flera gånger innan den pastöriseras genom upphettning till 80-81 grader. Hela processen från vägning till färdig must går på runt en kvart.
Sebastian och Line Borgö driver Roslagens musteri i Åkersberga.
Malin Lövkvist
Resultatet blir en produkt helt utan tillsatser med en hållbarhet på ett år i oöppnad förpackning, eller minst fyra veckor i en öppnad bag-in-box-förpackning, om man förvarar den i kylen.
Under vårt besök hinner det dyka upp både äpplen från Sollentuna (Katja, röda) och över hundra kilo äpplen från Upplands Väsby – av okänd sort, ”men goda i alla fall”, enligt mannen som kommer med dem. Lokalen är fylld av en tung syrlig doft.
Äter du själv äpplen?
– Nej, jag är ganska less på äpplen, erkänner Sebastian Börgö som drivit musteriet sedan 2013.
En storkund levererade runt tre ton äpplen till musteriets drop-in.
Malin Lövkvist
En liten bit bort, på Östra banvägen, är Kim Skervings äppelträd fulla av frukt och en del har hunnit trilla ned på gräset och uppfarten. Han berättar att familjen också brukar göra must på sina äpplen, men så blir det inte i år.
– Vi brukade göra det tidigare, jag tror det var på Värmdö.
Vad är det för sorts äpplen?
– Ingen aning. Jag tror det börjar på ”O”.
– Vi får se vad det blir av dem. Äppelpaj kanske?
I Kim Skervings trädgård på Östra Banvägen är de flesta äpplena kvar i träden.
Malin Lövkvist