Nästan längst upp i kommunen ligger Tarby gård, där Fredrik och Marianne Andersson har sina herefordkor. När Mitt i Vallentuna hälsar på är det vår i luften, om än blåsigt. Himlen är klar och åkrarna ligger nyplöjda. De som såddes i höstas skimrar i grönt.
Här pågår kalvningen just nu för fullt.
De första kom redan i slutet på februari. Då bara några enstaka, av kor som inseminerats med säd från USA och Kanada. Hereforduppfödare jorden runt hjälper varandra med insemination och håller koll på vilka anlag varje tjur bär på.
Kalvarna väger mellan 40 och 45 kilo som nyfödda. Helst ska de inte vara tyngre, då klarar inte kon att kalva själv.
Louise Kristoffersson
I början av mars nedkommer de mammor som i somras fick herrbesök och betäckning av fyra tjurar. Totalt blev 43 dräktiga. När Mitt i Vallentuna hälsar på har drygt 25 av dem kalvat.
De flesta får bara en kalv.
– Det var längesen vi fick några. Men i år har vi fått två tvillingpar, säger Fredrik Andersson.
De får stå med sina mammor i en egen lagård.
Katten Kitty älskar sin husse. Den har just kommit springande och hoppat upp i Fredrik Anderssons famn.
Louise Kristoffersson
Det ena paret kom för bara några dagar sedan och kalvarna har ännu inte hunnit bli skygga för människor. En av dem kommer fram och slickar på händerna. Den andra ligger kvar, nedkurad i halmen. Trött verkar det, för den gäspar sött.
Tvillingkalvarna får ställa sig på varsin sida om juvret för att komma åt att dia. Herefordrasen har vitt huvud, vit mage och en vit ås längs nacken. Resten av pälsen är rödbrun.
Louise Kristoffersson
I en box bredvid står det andra paret med sin mamma. Nu försöker de få mat ur mammans juver. Det tar en stund innan de hittar rätt.
– Tvillingkalvar måste lära sig i början att de måste stå på varsin sida av mamman när de diar. Annars kommer de inte åt. Men de är otroligt duktiga på att lära sig snutta. Instinkten ligger stark i dem.
Lagårdsväggen är öppen och korna kan mumsa i sig ensilage som ligger ute på backen.
Louise Kristoffersson
Kalvningsperioden just nu är intensiv.
– Men sen blir det lite lugnare tempo. Det är bra för då får vi mycket att göra med vårbruket.