Tyresö slottspark är iklädd sin allra vackraste försommarskrud. Luften är mättad av syrendoft och träden lyser gröna.

Peter Gunnarsson och hunden Milla promenerar här flera gånger i veckan. De bor inte särskilt långt bort och det är den naturliga platsen för en promenad i kommunen, om man inte har lust att ge sig ut i skogen.

– Det är hit alla tar sig på helgerna, framför allt när man har besök och när det är fint väder. Det kan inte vara ett lätt ställe att sköta men de gör ett bra jobb, säger han.

En av anledningarna till att stället är så pass välskött är att Tyresö slott är ett riksintresse. Peter Gunnarsson har aldrig hört begreppet men han har en gissning om vad det kan betyda.

Tyresöbon Peter Gunnarsson är glad att slottsområdet är välbevarat. Han och hunden Milla är där flera gånger i veckan.

Pekka Pääkkö

– Jag tror att det handlar om vad namnet antyder, att det är av intresse för alla i Sverige och en plats som måste bevaras.

Avslöjar vart vi är på väg

Precis som Peter Gunnarsson gissade är riksintressen ett sätt för staten att skydda och bevaka intressen av särskild nationell betydelse för till exempel för transport, kulturmiljö eller totalförsvaret.

Tyresö slott är det enda området av riksintresse för kulturmiljövärden i kommunen. Det skyddade området följer fastighetsgränsen och testamenterades till Nordiska museet 1930 som har skött det sedan dess.

Ett riksintresse är en helhetsmiljö där historien går att följa. Det berättar Fredrik Ehlton, byggnadsantikvarie vid Stiftelsen Nordiska museet. Just i fallet Tyresö slott motiveras bemärkelsen med att slottsmiljön speglar levnadsförhållandena för de högsta samhällsskikten under 1600- och 1700-talen samt tiden kring sekelskiftet 1900.

Fredrik Ehlton, byggnadsantikvarie på Nordiska Museet.

Privat

– Tack vare det här kan vi som människor se platsens historia och det är viktigt för vilka vi är och vår plats i samtiden, om man ska vara lite filosofisk. Det kan även avslöja något om vart vi är på väg, säger han.

"En bra motkraft"

På 1890-talet återskapades slottets 1600-talskaraktär av de sista privata ägarna, Claes och Caroline Lagergren. Men enligt Fredrik Ehlton säger ombyggnaden mer om nationalromantiken som var påtaglig i samhället under sekelskiftet.

Delar av grunden från 1600-talet finns kvar, men det som syns i dag är en nationalromantisk bild av hur man föreställde sig att 1600-talsslott såg ut.

Skyddet skapar utmaningar för skötseln och restaureringen av området, men Fredrik Ehlton tycker trots allt att det är viktigt.

– Det är en bra motkraft mot för snabb exploatering enligt mig.