– Kom så går vi och letar vid komposten, säger Cecilia Ekblom och får med sig Leia Andimeh, Isabelle Hindo och Wilma Wikander upp till förskolegårdens sydvästra hörn där det är skuggigt, grönt och lugnt.

Wilma Wikander, Leia Andimeh, Isabelle Hindo och Cecilia Ekblom letar förgäves. "Igelkottar är lite skygga och barn lite stojiga. Men barnen har fått öva på att smyga och viska när de letar", säger Cecilia Ekblom.

Tomas Stark

Men något fynd blir det inte. Inte i dag heller.

– Vi har pratat mycket om igelkottar men jag har aldrig sett en. Vi har lärt oss att man kan mata dem, säger Wilma Wikander.

– De kan äta hund- och kattmat, fyller Leia Andimeh i.

– Ja, om man blöter upp maten lite först, säger Cecilia Ekblom.

Status som nära hotad

När Igelkottsveckan är över ett par dagar senare har Förskolan Igelkotten fortfarande noll fynd att rapportera in. Men det gör ingenting, jo kanske för barnen men inte för Världsnaturfonden WWF.

Även en utebliven igelkottsobservation rapporteras och blir en pusselbit när WWF tillsammans med Nordens ark och artdatabanken studerar igelkotten för att hitta orsakerna till de senaste årens minskning och kunna sätta in rätt insatser.

Arten är rödlistad och har status som nära hotad i Sverige. Populationen beräknas ha minskat med 40 procent bara de senaste tolv åren, enligt Sveriges lantbruksuniversistet, SLU.

Antalet igelkottar har minskat i Sverige de senaste decennierna, men antalet fynd under Igelkottsveckan antyder att det kanske kan ha vänt tänker Jessica Ångström, art- och naturexpert på Världsnaturfonden.

Tanja Peters

– Igelkottarnas naturliga livsmiljöer har förändrats ganska dramatiskt de senaste årtiondena. De trivs i gräsmarker, täta buskage och lövskogsdungar, och så ser det inte riktigt ut längre, säger Jessica Ångström, art- och naturexpert på Världsnaturfonden.

"Otroligt tacksamma"

För att ta reda på mer och rädda igelkottarna tog man initiativ till Igelkottsveckan. Och gensvaret blev större än WWF vågat hoppas på.

Jessica Ångström, art- och naturexpert på Världsnaturfonden.

Världsnaturfonden

– Vi är otroligt tacksamma för det fantastiska engagemanget för igelkottarna. Nu ska vi skicka alla rapporter till SLU Artdatabanken som ska analysera resultatet. Nästa år återkommer vi med Igelkottsveckan vid samma tid. Ju mer information vi samlar desto mer lär vi oss om våra taggiga vänner, säger Jessica Ångström.

Vill fylla komposten

Utöver ökad kunskap på SLU bidrar Igelkottsveckan också till ökat engagemang och ökad kunskap bland allmänheten som har rapporterat in. Förskolan Igelkotten är ett exempel.

– Barnen har lärt sig mycket på våra promenader i området då vi har kikat efter igelkottar. De tyckte att det var jättespännande, även om de gärna ville se en igelkott. De har empati, nu är de inne på att fylla komposten och samla maskar och annan mat. De vill att igelkottar ska bo här, säger Cecilia Ekblom.

Innanför fönstret till vänster om Cecilia Ekblom, Leia Andimeh, Wilma Wikander och Isabelle Hindo finns en uppstoppad igelkott. Förhoppningsvis får om barnen se ett levande exemplar nästa gång de deltar i Igelkottsveckan.

Tomas Stark

Så var det för 13 år sedan när hon började jobba på Igelkotten.

– Ja, då bodde en igelkott här som var så tam att den gick in i huset, och den ville inte gå ut igen!