Det är åtta minusgrader på Enskede skolas skolgård, basketträningen ska börja om en trekvart. Sarnai Jambaldorjs dotter Sandra har spelat med Fryshuset basket i fem år.
Nu sitter Sandra och hennes lagkamrater på en bänk utanför gympasalen och har svårt att hålla tillbaka tårarna. Den 31 januari fick Sarnai Jambaldorj besked från Migrationsverket att hennes arbetstillstånd inte förlängs: hon och hennes barn ska utvisas till Mongoliet.
Ett land där 11-åriga Sandra aldrig har satt sin fot. Hennes bror Garid lämnade landet när han var 2 år. Deras mongoliska är begränsad.
– Det känns läskigt. Jag är nervös och rädd, säger Sandra.
Bästisen Greta gömmer ansiktet i händerna, sedan tittar hon upp igen.
– Sandra är min bästa vän. Det känns väldigt tråkigt att tänka på att hon kanske måste flytta härifrån. Varför måste det här hända henne?, säger Greta.
11-åringarna Vanna, Agnes, Melina, Sandra, Greta och Thea spelar basket i Fryshusets Enskedelag. Kompisarna är rädda att Sandra ska tvingas åka plötsligt. "Att det bara ska komma ett meddelande om att hon inte är här", säger Thea.
Mimmi Epstein
"Behövde få ut tårarna"
Nyligen berättade Sandras lärare för klassen om utvisningsbeslutet, flera elever började gråta.
– Det var svårt att veta hur de skulle reagera, men alla blev allvarliga. Jag försökte att inte gråta men jag behövde få ut tårarna. Jag känner mig glad att de bryr sig om mig och vill att jag ska stanna i Sverige, säger Sandra.
Mamma Sarnai Jambaldorj har svårt att sova på nätterna. Hon har varit i Sverige sedan 2008 och sökt asyl flera gånger men fått avslag.
Först 2020 fick hon uppehålls- och arbetstillstånd. Nu har hon fått avslag på sin ansökan om förlängning av tillståndet. Enligt Migrationsverket tjänar Sarnai för lite. I december 2023 bytte hon jobb efter att företaget hon jobbat på gått i konkurs.
– Jag känner mig som en dålig mamma som inte har en tillräcklig lön och jag vill inte skylla på Migrationsverket. Men jag tänker på mina barns framtid. Min son har jobb, spelar fotboll och bor med sin flickvän. Han håller på att bygga en framtid, men nu vet vi inte hur det kommer att bli, säger Sarnai Jambaldorj, som bor i söderort tillsammans med sin dotter.
Mitt i möter Sarnais son Garid, 19, i Högdalen ett par dagar efter Sandras basketträning. När Mitt i skrev om familjen senast, 2020, samlades 22 000 namnunderskrifter in för att familjen skulle få stanna – vilket de fick.
– Det sitter konstant i bakhuvudet att vi kan tvingas lämna landet, men det går i vågor hur mycket det påverkar mig i stunden, säger han.
Inget nätverk
I Mongoliet har de inget nätverk, släkten bor i Sverige och fick uppehållstillstånd innan kraven skärptes.
– Jag sålde och lämnade allt jag hade när jag reste till Sverige för ett bättre liv, framför allt för att få hjälp med min epilepsi. Alla har olika skäl till att emigrera, och jag vet att Mongoliet betraktas som ett "säkert" land. Men där finns inte alls samma möjligheter, säger Sarnai Jambaldorj, som nu ska överklaga Migrationsverkets beslut.
Föräldrarna i Sandras basketlag har påbörjat en namninsamling som de tänker lägga som bilaga till överklagan.
– Vi är jätteglada över deras engagemang, säger Sarnai Jambaldorj.