Hälften av all honung som konsumeras i Sverige är importerad – runt cirka 3 000 ton per år, enligt Sveriges biodlingsföretagare.

Samtidigt är honung ett av livsmedlen det fuskas mest med. Enligt Sveriges biodlingsföretagare misstänks nästan hälften av det som importeras till EU vara utblandat med rissirap, cellulosa och torkad nektar från speciella maskiner.

Febril aktivitet råder i ramen som Per plockat upp från bikupan.

Malin Lövkvist

Det blir till industriella produkter som aldrig varit i närheten av något bi och priserna dumpas.

Men Per och Annika, som har biodling som hobby, påverkas inte lika mycket av dumpade priser som storskaliga biodlare, som måste konkurrera med fuskarna.

– Vi säljer honungen via reko och här hemma. Vi har våra stammisar, säger han.

Per Stenvall är inne på sin femtonde säsong som biodlare och hans fru Annika har varit med åtta säsonger.

Lika länge har de bott i det gröna trähuset i Söderby, i utkanten av Upplands Väsby.

Det är en varm försommardag när Per Stenvall tar emot hemma i trädgården.

Rabarbern växer, vitlöken likaså.

På andra sidan vägen ligger Sollentuna, en halv kilometer bort Järfälla.

Om det inte vore för det ständigt närvarande bruset från närliggande Stäketleden skulle det lantliga läget kännas ännu mer lantligt.

– Ja, ljudet är jobbigare än man tror, säger han.

När Mitt i kommer på besök åker overallerna fram. Varken reporter eller fotograf är sugna på bistick.

– Bina är snälla, så det är mest för säkerhets skull, säger Per Stenvall.

EU har klubbat ett direktiv som ska minska det så kallade honungsfusket, och göra det tydligare för konsumenterna vad som är äkta/falsk honung. Detta för att stärka biodlarnas möjligheter till att fortsätta producera lokalodlad honung som i sin tur är bra för miljön när bina pollinerar.

Malin Lövkvist

Kupkniv och kaktång

Innan vi går ner mot kuporna i nedre delen av trädgården tar vi en titt i verktygslådan. I stället för borr och hammare finns bigrejor som borste, märkpennor till drottningen, kupkniv, kaktång – och adrenalinpennor mot allergiska reaktioner.

– Men de har jag aldrig behövt använda.

Det råder full aktivitet i de gröna lådorna, som trots formen kallas kupor. Vissa bin bygger vax, andra matar bebisar. Många är ute och flyger för att hämta pollen och nektar, som blir honung via deras "honungsmagar".

– I biets mage tillförs enzymer till nektarn. För att den inte ska börja jäsa, torkar bina nektarn genom att fläkta med vingarna och ventilera kupan så att vattenhalten blir 16–18 procent. Då har den blivit honung.

När Per försiktigt lyfter på locket får vi en inblick i de flitiga binas jobb med honungstillverkningen och yngeluppfödning. Upp till 80 000 bin kan finnas i en enda kupa.

– Nu sprayar jag lite vatten på dem för att de ska bli lite lugna. Man kan även använda rök, men det försöker jag undvika.

Nektarn drar bina hem från intilliggande jordbrukslandskap och från de norra delarna av Järvafältets naturreservat, strax intill.

En skörd vid midsommar och en i augusti brukar det bli.

Rekordet är 94 kilo från ett enda samhälle på en säsong.

– Vi säljer honungen via reko och här hemma. Vi har våra stammisar, säger han.

Båda har andra jobb, biodlingen är bokstavligt talat en bisyssla.

– Det är inte för ekonomins skull vi gör det. Om det inte vore så roligt så skulle vi nog inte hålla på med det, säger han.

Per Stenvall på Söderby bigård.

Malin Lövkvist

Varroakvalster en fiende

Men det finns fiender mot honungsproduktionen. De två största är varroakvalster, som gör att samhället försvagas, och om bina skulle svärma.

– Biodlarens huvuduppgift är att få bina att låta bli att svärma, att dela på sig. Om de svärmar skapar de nya samhällen och då blir det ingen honung.

Att EU nu har infört ett frukostdirektiv för att komma till rätta med skojarna i den gyllengula branschen, som inte drar sig för att sälja sirap med honungsextrakt, ser han som positivt.

– Det är väldigt bra att något görs för att stävja fusket. I dag är det svårt för konsumenten att välja bra produkter. Ett företag med förädling i namnet har en blågul logga, men säljer all möjlig honung.

Han tycker det är självklart att märka honungen med ursprungsland.

– Vi följer ju svensk livsmedelslagstiftning. Den känns nästan hårdare än den nuvarande eu-regleringen, så det är bra att den stramas upp. Anger man inte ursprungsland utan att tvingas, har man då ren honung i burken?

Hur ska man veta att man köper äkta honung?

– Köp av mig. Eller av någon annan du kan se i ögonen.