Onsdagen den 6 mars 2023 är Anette Jacobsson i Åre på sportlov tillsammans med barn och barnbarn.
Hon har då skrivit tio kapitel, omkring en tredjedel av i sin andra roman som hon planerar att ge ut senare samma år.
Då upptäcker hon en knöl i höger bröst.
– Det var en ren slump. Jag och mitt barnbarn Nea, 11, krambusas och så stöter hon i bröstet. Jag känner direkt att det är något som inte känns rätt. Det är en ryggmärgskänsla, en otäck känsla. Jag säger inget till någon men på kvällen går jag igenom brösten noga.
Anette Jacobsson i väntan på operation.
Privat
Invasiv bröstcancer
Dagen efter ringer hon vårdcentralen.
– Jag berättar att jag har en ömmande stor knöl i bröstet som gör mig orolig. De hör väl allvaret i min röst.
En vecka efter telefonsamtalet, torsdagen den 16 mars, får hon komma på mammografi på Södersjukhuset bröstcentrum. Där tar de bilder och en vecka senare kallas hon tillbaka.
– De gör biopsi, sticker in en nål och plockar ut vävnad i knölen.
Det visar sig att hon har en invasiv bröstcancer av hormonell natur som kräver omedelbar operation. Den 19 april opereras hon.
– De skär bort bröstvårtan, tar bort knölen och sätter dit bröstvårtan igen. Fantastiskt! Men det gör ont i bröstet ett år efteråt.
”En otäck känsla”, säger Anette Jacobsson om när hon upptäckte knölen i bröstet. Här sitter hon tillsammans med porslinshundarna vid entrén som har fått låna familjens hörselkåpor.
Johan Kristensen
I maj känner hon en smärta i bäckenet. Det visar sig att cancern har spridit sig till skelettet.
– Jag googlade lite och kom fram till att medellängden är fyra år kvar om du har bröstcancer som har spridit sig till skelettet.
Hon bryter ihop och gråter men får skäll av hunden Lucia.
– Hon blir rejält förbannad när jag gråter. Mitt i gråten tänker jag att hon är så oempatisk men till slut börjar jag att skratta. När hon märker att jag blir glad börjar hon spela pajas, hoppa runt och vill att jag ska hämta bollen. Vi går ut och kastar boll och sköljer av sorgen lite.
Under behandlingarna som följer upptäcker hon att en släkting och en författarvän också kämpar mot cancer. Ingen av dem klarar sig.
– Vi stöttar varandra i vår sjukdom. Men att se en släkting och en vän vara med om samma hopp och förtvivlan och sedan inte klara sig är en stor sorg och ett stresspåslag.
Anette Jacobsson bröt ihop när hon fick veta att cancern hade spridit sig till skelettet. Då fick hon skäll av hunden Lucia. ”Hon blir rejält förbannad när jag gråter.”
Johan Kristensen
Fri från cancer
Stark strålning, cellgiftsmediciner och andra starka mediciner gör henne trött. I perioder går hon som i dvala och sover bort stora delar av dagarna. Men hon fortsätter hela tiden att skriva.
Men när hon är klar med boken i november 2023 har hennes förlag tillfälligt pausat utgivningen av nya böcker.
– Det är så mycket omvälvande händelser i mitt liv då att jag bara lägger den åt sidan.
Den starka strålningen leder till en kraftig inflammation i vänster höft.
– Metastasen dog men den omkringliggande muskeln, senor och nervbanor skadades också. Har jag otur är det permanent. Jag kan nog glömma för all framtid att dansa och springa. Jag är som en rank stol och går med lätt hälta.
I januari i år förklarar läkarna att cancern är borta. Hon fortsätter att gå på kontroller och måste äta mediciner i minst tio år till.
– Cancern kan komma tillbaka. Men just nu är den borta.
Och nu har förlaget börjat ge ut nya böcker igen. Den 10 april släpps hennes andra roman: ”Tvillinghämnd”. Precis som i debutromanen ”Tvillingblod” får läsarna följa tvillingarna Benjamin och Fabian och uppleva Saltsjöbaden.
– Boken har varit en psykisk hjälp för mig. Jag har haft mycket att brottas med och känt sorg när vännerna har dött. Det har varit en livlina när jag har varit orolig och ensam att kunna gå in i bokens värld med mina kompisar där.