– Grejen var en längtan att få paddla och en längtan till havet. Det är egentligen det som det handlat om hela tiden. Mycket mer om det än något rekordförsök, säger David Sandberg Hjelm samtidigt som han rullar sin kajak de få metrarna från tomten ner till bryggan i Djupvik.

I kajaken har David spenderat åtskilliga timmar både före och efter sitt projekt ”Every singel island”. Mellan Landsort i söder och Arholma i norr finns 5 081 öar som är större än 1000 kvadratmeter i ytterskärgården. David har paddlat till dem allihop.

– Jag har paddlat mycket innan och även sprungit mycket. Sedan såg jag en dokumentär om ultralöparen Rickey Gates som har sprungit på varje gata i San Fransisco i det han kallar ”Every singel street” och tänkte att jag kan göra något liknande fast med öarna i Stockholms ytterskärgård, säger David.

Sagt och gjort och så var David igång. Han hade redan paddlat i 10-15 år innan detta projekt och är instruktör och ledare i kajak för Friluftsfrämjandet Märsta-Sigtuna men trots det har det stundtals varit svårt för honom att nå alla öar.

– På slutet var det väldigt mycket dimma och det blåste en del. Då har jag fått vända och ta mig tillbaka vid ett senare tillfälle. Jag var in i det sista osäker på om det skulle gå och när jag skulle bli klar, säger han.

Många av öarna David hade kvar på slutet är fågelskydd och får besökas efter den 15 september.

– Då är chanserna att ta dem ganska få. De ligger ganska långt ut och får man vända flera gånger är det nästa år som gäller. Men jag var noga med att inte göra det till en prestation, det fick ta den tid det tar. Det har varit ett ganska fint sätt att öva på acceptans, det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Under alla timmar i kajaken, blev det som någon slags terapi eller vad funderade du på?

– Jag trodde ju att jag skulle komma på något eller få svar på något men insåg att jag gör ju inte det. Jag tittade på kartan, tittar på nästa ö, kollade på kompassriktningen eller på någon våg som kommer. Det tog nog ett år för mig att komma på att det var det som var grejen – att inte komma på något stort eller vad man ska göra i livet. Det finns något enkelt i det, ett paddeltag i taget.

Efter tre och ett halvt år, 523 mil och 5 081 öar gick David i land på Arholma. Där väntade familjen. Han var klar, han hade paddlat till den sista ön.

– Det var fint att familjen var där och väntade på mig men jag vet inte vad jag kände. Kanske mest ingenting faktiskt. Jag kommer ju fortsätta paddla. Jag har också tagit massor med fina bilder och skriver en del så det kanske blir en bok av det här till slut.

På en av Davids tatueringar står det kort och gott, "Havet". Men det gäller bara uppe på ytan. Något dykcertifikat har han inte skaffat och djupare än så vill han inte.

– Jag är lite rädd för vatten, säger han och skrattar länge.