Bilen svänger av från Örbyleden och tar kurs mot en öppning i berget. Vägen sluttar, bakom oss försvinner den soliga majdagen. Vi kör ner i ett lerigt mörker.

Bakom ratten sitter Linnéa Ragnardotter. Hon är utbildad geolog och har titeln byggledare berg.

– Jag är här nere flera gånger om dagen och följer utvecklingen av arbetet. Det är jättespännande att följa tunnelns framryckning, säger hon.

En 2,5 kilometer lång spårtunnel är det som byggs. Spåren ska bilda en ny anslutning, mellan tunnelbanans linje 18 i Hökarängen och tågdepån i Högdalen. Depån byggs ut i samma veva.

I hela utbyggnaden av tunnelbanan kan det här vara mest okända delen. Här byggs inga stationer och inga passagerare kommer att få åka i tunneln.

Ändå är projektet en viktig pusselbit – det skapar plats för fler tåg när linjer och avgångar blir fler.

– Vi brukar säga att depån är hjärtat i tunnelbanans blodomlopp, förklarar Knut Urtel, projektledare anläggning och berg, som också följer med oss ner i underjorden.

Alltid 12-14 grader

Vi åker genom arbetstunneln – vägen in i berget för personal och maskiner. Det är också den vägen alla ton av bortsprängda bergmassor fraktas ut. Det görs oftast nattetid för att inte störa trafiken på Örbyleden.

Framme vid själva spårtunneln stannar Linnéa Ragnardotter bilen och vi kliver ur.

Det första som slår en är temperaturskillnaden. Därute var det 24 grader. Här nere är 12-14 grader – året om.

Det andra är en lite frän, gasliknande lukt.

– Det är ammoniak och lera. Det luktar tunnel, konstaterar Linnéa Ragnardotter och får det att låta som rosor och äppelblom.

Längst in i tunneln åt Högdalenhållet pågår laddning av sprängmedel för nästa salva.

Angie Gray

Noga med säkerheten

Innan vi går vidare får vi skyddsmasker att bära med oss, vid händelse av rökutveckling. Vi är strikt tillsagda att hålla oss till gruppen. För säkerhets skull har vi varsin numrerad dosa i fickan ”så vi hittar er ifall ni skulle komma bort”.

Här nere, 20 meter under Fagersjöskogen, arbetar skiftlag dygnet runt med att bygga ut tunneln åt två håll.

Vid tunnelväggarna är flera maskiner i arbete. Längst in mot Högdalenhållet pågår laddning för nästa sprängsalva. På ett annat ställe injiceras cement, som ska täta sprickor i berget.

– Där har vi tunneldraken, säger Linnéa Ragnardotter och pekar på en av de största maskinerna.

Det är en borrigg, döpt till Solveig, som står beredd att äta sig in i berget där det ska bli en tvärtunnel.

”Tunneldraken” Solveig står redo att borra. Här ska det bli en tvärtunnel.

Angie Gray

På väg in under Hökarängen

Åt Hökarängshållet är tunneln nästan framme vid Hökarängsskolan. Här sprängs det bara på kvällarna.

– Vi får inte bullra under skoltid. Nu inväntar vi sommarlovet, sen kör vi på för fullt. När lovet är slut ska vi vara förbi skolan, säger Knut Urtel.

Hökisborna har fått vänja sig vid ljudet av sprängningar, som pågått sedan arbetstunneln byggdes. Men det är först efter sommaren som tunnelarbetet går in under bostäder.

– I början av hösten väntas arbetet korsa Fagersjövägen. När vi går rakt under en fastighet kan de som bor där erbjudas tillfälliga bostäder, säger Emanuel Wahlström, kommunikatör för depåutbyggnaden.

En av de vanligaste frågorna från allmänheten är varför det sprängs så sent på kvällen. Sanningen är att tillståndet för bullrande arbeten gäller från klockan 07-22.

Att avvakta är inget alternativ i ett pressat tidsschema.

– Att bygga tunnel innebär många olika arbetsmoment, allt från att borra hålen till att ventilera ut spränggaser efter sprängning. Väntar man med ett moment påverkas de andra, förklarar Linnéa Ragnardotter.

Linnéa Ragnardotter och Knut Urtel är två av personerna som övervakar att tunnelarbetet går som det ska. Hittills följer det tidplanen.

Angie Gray

200 hål per salva

Sprängningarna är egentligen inte värst – ljudet är över på några sekunder. Borrljuden är mer ihållande. Inför varje sprängsalva borras cirka 200 hål i berget.

– Borrning och skrotning är det som kan störa mest. Men de störningar vi orsakar förflyttar sig hela tiden, säger Linnéa Ragnardotter.

– Det är svårt att bygga tunnelbana utan att det märks, konstaterar Knut Urtel.

Vid mynningen till arbetstunneln vid Örbyleden. Vägen in i berget för personal och maskiner.

Angie Gray

Så här kommer det att se ut mellan Lingvägen och Saltvägen i Hökarängen där den nya tunneln får sin ena mynning.

Region Stockholm, WSP, Lundell arkitekter