Sjuåriga småkillar springer runt benen på Alexander Duranic, de skojar och ropar påhittade smeknamn: ”Affe!”, ”Svampbob!”
Det är tydligt att barnen gillar den 18-årige, professionelle fotbollspelaren. Sedan i augusti är han halvtidsanställd för att sköta rastaktiviteterna på Trädgårdsstadsskolan i Botkyrka, genom ett avtal mellan kommunen och Tullinge Fotboll.
– Det blir en trygghet för barnen, att de alltid vet att de kan komma till mig om de inte vet vad de ska göra. Jag ser vilka som är lite utanför, jag hittar på aktiviteter och tar med dem i leken, säger Alexander Duranic.
Nihmya Abraha är hållbarhetsansvarig inom Tullinge Fotboll:
– Målet är att barnen ska bli de bästa människor de kan bli, säger han.
Modellen, att kommunen anlitar en idrottsförening för att sköta rastverksamheten, är ny – en del i Botkyrkas upptrappade ambition att ta hjälp av civilsamhället.
Fem extra miljoner har satsats på föreningsstöd i den senaste budgeten, plus två miljoner för partnerskap och samarbeten – som det med Tullinge Fotboll.
Stakar ut en riktning
– Vi gör ett handslag med civilsamhället för att tillsammans jobba för trygghet och social sammanhållning. Genom att staka ut en riktning och sätta upp ett gemensamt mål kan vi också få en större samverkan mellan föreningarna, säger kommunalrådet Emanuel Ksiazkiewicz (S).
Varför är det viktigt?
– När det gäller integrationen, tryggheten och sammanhållningen är det svårt för kommunen att hantera det själv. Nu skapar vi förutsättningar för civilsamhället att vara med och stärka det sociala kapitalet. Jag tror det är ett vinnande koncept, säger Emanuel Ksiazkiewicz.
En som är glad över satsningen är Hani Albitar, biträdande ombudsman på studieförbundet ABF Botkyrka-Salem, vars idéer nu fångats upp.
– Vi tar delvis deras koncept – och lägger pengar på det, säger Emanuel Ksiazkiewicz.
Något måste göras
Det var i början på hösten 2020, veckorna efter mordet på 12-åriga Adriana i Hallunda, som Hani Albitar och de andra i den lokala ABF-ledningen beslöt sig för att något måste göras.
Under tio veckor, från höstlovet fram till jul, organiserade man ett hundratal programpunker på temat trygghet: workshops på fritidsgårdar kring våld och machoideal, föreläsningar med exkriminella, paneldiskussioner med politiker och poliser.
Ohållbar utveckling
– Det blev en kraftsamling där vi visade på styrkan i civilsamhället. Grupper som inte samarbetat tidigare började jobba mot samma mål. Och det har fortsatt. Det har blivit lättare att utgå från behovet, inte från vem som får vilka resurser eller vems logotyp som ska användas, säger Hani Albitar.
Han beskriver det som en ohållbar utveckling som pågått i norra Botkyrka under många år, med växande otrygghet och utanförskap.
– Med mordet på Adriana brast det. Många kände att nu får det räcka. Det har varit lätt att väcka engagemanget, säger han.
En del av utmaningen, menar Hani Albitar, är att flera av de etniska föreningarna har haft svårt att prata med varandra.
– Vi jobbar mycket med brobyggande mellan föreningarna. Men det gäller långt ifrån alla, från många håll har vi fått en härlig uppslutning.
På torget i Tullinge träffar vi Lena Tersander, tidigare scoutledare och engagerad föreningsmänniska.
– Visst har civilsamhället har stor betydelse för att få ordning på samhället. Alla föreningar som fångar upp barnen så att de håller sig borta från bus när de blir större, det gör skillnad, säger hon.