För Anne Agardh började resan in i den svenska slavhandeln för 20 år sedan. På ett arkiv i London letade hon efter en gammal släkting, men hittade även dokument om sjöfart. Där stötte hon för första gången på Abraham Brink, kapten på det svenska slavskeppet Sweriges Wapen.
– Sedan dess har jag fortsatt att leta efter honom i arkiven, säger hon.
En efter en föll pusselbitarna om hans liv på plats. Han föddes 1763 i Åmål och gick sedan till sjöss, där han gav sig in i den transatlantiska slavhandeln.
Att hon alls intresserade sig för ämnet var för att hon ville lyfta att Sverige var en del av den.
– Vi har inte ett fläckfritt förflutet och jag tycker inte att man ska dölja det man har gjort.
Anne Agardh har skrivit två böcker om den svenska transatlantiska slavhandeln.
Johannes Nenne Larsson/Ateljé Änggatan
Ett mysterium
Anna Agardhs efterforskningar resulterade först i en fackbok om Abraham Brink och hans liv, fram till att han dök i de engelska loggarna.
Vad som hände därefter och var han dog var länge ett mysterium, men svaret visade sig finnas i Stockholms stadsarkiv.
I december 1822 avled han i Gamla stan. Sista vilan blev Katarina kyrkogård, där han begravdes utan ceremoni.
Gustav Badin (ca 1747–1822) föddes som slav i Västindien. Han blev senare svensk hovtjänare och växte upp som en del av kungafamiljen.
Gustaf Lundberg, 1775
Samma sista vila
På samma kyrkogård och samma år begravdes även Gustav Badin, som föddes som slav och senare kom att växa upp vid det svenska hovet.
I flera års tid kämpade Afrosvenskarnas riksorganisation för att Gustav Badins liv och gärningar skulle uppmärksammas. Det resulterade i att han drygt 200 år efter sin död – 2023 – fick en minnessten på kyrkogården.
Gustav Badin ligger någonstans på den övre delen av kyrkogården, som på den tiden ansågs vara mer förnäm. Abraham Brink ligger på den nedre.
– Att de ligger på samma kyrkogård är lite sensationellt. En före detta slav och en slavkapten, säger Anne Agardh.
På den tiden var Abraham Brink långt ifrån ensam om att tjäna pengar på handel med människor. Det var en verksamhet som Sverige aktivt försökte utöka och som Kronan stöttade.
Prästen Camilla Lif, kronprinsessan Victoria och Clara Lindblom (V), vid avtäckningen av Gustav Badins minnessten på Katarina kyrkogård.
Maurits Otterloo
”Kan ligga kvar”
Ingenting på kyrkogården tyder på att han ligger där och han är ingen upphöjd person i historien.
– I det avseendet har vi ingen kommentar alls, Brink kan ligga kvar där i lugn och ro, säger Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas riksorganisation.
Mer problematiskt är det med personer som profiterade på slavhandeln, som står staty i stan och som omnämns som positiva figurer i historieböcker, utan att deras kopplingar till slaveriet nämns, menar han.
Ett exempel är Louis de Geer, som kallas för den svenska industrins fader.
– Han finansierade den första svenska expeditionen med syfte att förslava afrikaner, men allt som skrivs om honom är positivt. Det ser jag som ett större problem.
Anne Agardh är nu aktuell med den historiska romanen ”Med slavar i lasten”, som följer Abraham Brink fram till hans död.
Föddes som slav och växte upp vid hovet – nu hedras han
I många år var Gustav Badin en del av det svenska hovet, dit han kom som slav när han var barn. I dag ligger han begraven på okänd plats på Katarina kyrkogård. Över 200 år efter hans död hedras han med en minnessten.
Som barn togs Gustav Badin Couchi till Europa från danska kolonin Saint Croix i Västindien. Han lämnades 1760 som gåva till svenska kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.
– Badin hade en intressant roll då han levde inom det svenska samhällets toppskikt. Han var en del av kungahuset och från unga år sågs han som en jämlike i det sammanhanget. Han borde fått en likvärdig begravning som de han växte upp med, säger Marie Cham, ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation.
Gustav Badins ursprungliga namn var Kwasi, varifrån namnet Couchi hämtades. Han kallades Badin efter ordet badinage vilket kan definieras som "skämt" eller "gyckel".
Marie Cham, ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation
Theresia Viskar
Fick ingen gravsten
Han dog 1822 och begravdes på Katarina kyrkogård. Han har i dag ingen gravsten eller minnessten. Riktigt var på kyrkogården han ligger är okänt.
– Alla kungar han levt med har en gravsten. Det är ett uttryck av rasism, de som utsätts för det blir utraderade ur historien. Att de inte synliggörs, att våra barn inte får ta del av historier om afrosvenskar i skolan. Men deras historier är svensk historia.
Afrosvenskarnas riksorganisation har i många år kämpat för att uppmärksamma Gustav Badins liv och gärningar. I veckan bestämde kyrkogårdsnämnden att han ska få en minnessten på Katarina kyrkogård.
– Att han får en minnessten är viktigt för oss alla som en del i kampen för att synliggöra afrosvenskars närvaro i historien och belysa att svenskar inte bara är vita.
"Symboliskt viktig"
Kyrkogårdsförvaltningen ska skyndsamt ta fram ett förslag på hur hans minne ska högtidlighållas genom en minnessten. Den ska avtäckas 9 oktober, vilket är minnesdagen för avskaffandet av slaveriet på svenska kolonin Saint Barthélemy 1847.
– Gustav Badin Couchi är en del av svensk historia och bör synliggöras. En minnessten över honom är också symboliskt viktig för att lyfta fram afrosvensk historia i Sverige, säger borgarrådet Clara Lindblom (V), som ansvarar för kyrkogårdsfrågor, i en kommentar.
Stockholms stad, Riksmarskalksämbetet och hovet har varit delaktiga i processen att få till stånd en minnessten. Vid avtäckningen ska Kronprinsessan närvara.
Han borde fått en likvärdig begravning som de han växte upp med
Gavs bort som gåva
Gustav Badin föddes runt 1750, troligtvis på danska Saint Croix i Västindien, där han ägdes av guvernören Christian Lebrecht von Pröck.
1760 gavs han i gåva till svenska kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.
Han hade en fri uppfostran efter Rousseaus idéer och var lekkamrat till kungabarnen.
1768 döptes han till Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert efter sina kungliga faddrar.
Först var han betjänt till Lovisa Ulrika, senare hovsekreterare. Han lämnade sedan hovet och levde från 1782 som bonde.
Han var gift två gånger, men dog barnlös 1822. Han skrev mycket och efterlämnade en boksamling på över 1000 volymer.
Källa: Wikipedia
Gustav Badin (ca 1747–1822) var en svensk hovtjänare och växte upp som en del av kungafamiljen. Han ligger begraven på okänd plats på Katarina kyrkogård.
Mostphotos/Gustaf Lundberg, 1775