– Om oss välfärdsarbetare i förskolan, äldreomsorgen och hemtjänsten. Det mellanmänskliga som inte kan mätas, som hela filmen går ut på. Tyst kunskap. Filmaren Nils Petter Löfstedt har jobbat med filmen i fem år. Han är intresserad och för fram budskapet ödmjukt och varmt.

Förskoleuppropet startade 2013 i protest mot nedskärningarna inom barnomsorgen. Har ni fått något gehör hos politikerna?

– Det är lite som att tala med en vägg faktiskt. Vi har haft skarpa samtal med samtliga partier. 2019 satt vi i utbildningsutskottet och tog fram en riskbedömning. Om den gjorts på riktigt hade det begärts skyddsstopp på förskolorna. Så allvarligt är det. Riskerna var redan då alarmerande.

Vad är problemet?

– Att säga att man ska ha en förskola med kvalitet när man samtidigt skär ner och tar in fler och fler barn. Det är brist på förskollärare och utbildade barnskötare eftersom folk flyr yrket. Barngrupperna är för stora och vi inte får göra det vi är utbildade för. Vi hinner inte med vårt uppdrag. Det blir mer och mer barnpassning och vi får höra att ”good enough” räcker. Men vi kan inte jobba så, vi kan inte lämna barnen vind för våg. Då blir det samvetsstress och man blir sjuk till slut.

Vad händer nu?

– Vi har en ny demonstration den 20 november om den omöjliga uppgift vi har. Alla borde se filmen för att förstå vad det handlar om, för vi kan inte hålla på så här. Om man bara går och mäter och mäter får man till slut personer som bara lyder order. Men vi behöver folk som gör det som behövs.