Barkarbystaden, Stora Ursvik, Järvastaden, Riksten, Täby Park...
De nya jättestadsdelar som de senaste tio åren börjat växa fram på gamla flygfält och nedlagda militärområden en bit ut från citykärnan är på väg att ändra Stockholms sociala struktur.
Porttavlorna i Barkarbystaden och Stora Ursvik vittnar om bakgrunder i Mellanöstern, Afrika, Asien och Östeuropa, vid sidan av de namn – också ganska många – som klingar ursprungssvenskt.
Mindre segregerat
– Det är en ny trend vi sett de senaste åren. Nybyggnationen attraherar flera olika målgrupper, vilket leder till en större blandning och minskad segregation i de här delarna av stan, säger Fredrik Kullman, vd för mäklarfirman Bjurfors i Stockholm.
Daniella Georges är franchisetagare på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling i Barkarbystaden, Järfälla, där 2 000 nya lägenheter i den första etappen blev inflyttningsklara runt 2015. Lyftkranar och enorma byggstängsel visar att det bara är början.
Social uppgradering
– Hit flyttar många in från Järva eller Järfälla, hårt arbetande personer som vill få en social uppgradering. Det är väldigt mångkulturellt, säger hon.
På Stora torget utanför Daniellas skyltfönster umgås kompisarna Erika Malmsten och Azin Joof, medan barnen Tindra, Mousa och Isa cyklar runt.
Erika är uppvuxen i Hässelby och Azin i Kista. De blev kompisar genom förskolan och hänger nu ofta tillsammans på eftermiddagarna.
"Inga frågetecken"
– Här är jättebra, det är som en egen liten stad. Allt finns här, barnen har nära till varandra och torget är en fin samlingsplats både sommar och vinter, säger Erika.
Daniella Georges säger att hon aldrig har hört någon säga något negativt om den etniska blandningen i Barkarbystaden.
– Nej, så länge folk sköter sig finns det inga frågetecken, tror jag. Det blir ju också så per automatik att den som inte vill bo i ett mångkulturellt område knappast kommer hit, tillägger hon.
Daniella köpte själv ett parhus i Stora Ursvik på andra sidan Järvafältet för tolv år sedan – även det ett mycket trivsamt område framhåller hon, med bra skolor, trevliga grannar och där barnens lekkamrater bor kvar år efter år.
"Viktigt följa normer"
– Jag gillar verkligen det mångkulturella, att ha utbyte av alla människor. Men då vill man också att det ska vara folk som har kämpat sig in i samhället, genom studier eller arbetslivet, säger Daniella Georges.
– För mig är det också viktigt att människor tar efter de normer och traditioner som finns i samhället, så att man får en gemensam syn. Sina egna seder får man ha i familjen, säger hon.
Hundra procent upp
Att bron till Rinkeby skulle sänka priserna i Stora Ursvik, som en mäklare hävdade härom veckan, är inte sant, menar Daniella.
– Det är bara smålägenheterna som är lite svårsålda för att man byggt för många av samma storlek. Allt annat ökar i värde, ganska rejält. Mitt eget hus har gått upp med hundra procent sen jag köpte det.
För mig är det också viktigt att människor tar efter de normer och traditioner som finns i samhället, så att man får en gemensam syn.
Om de som blir kvar, utan möjlighet att köpa, därmed får det ännu sämre – då kommer en bro till "andra sidan" fortfarande att ses som ett hot.
Samtidigt förstår hon den oro som många kan känna inför skjutningar och gängkriminalitet.
– Politikerna måste stifta bättre lagar som kan stoppa de kriminella. Vi måste få trygghet för alla, säger Daniella Georges.
"Plånboken avgör"
Fredrik Kullman, vd på Bjurfors, tror att de som har bäst ekonomi kommer att fortsätta söka sig till de tryggaste bostadsområdena och att segregationen därmed kommer att fortsätta öka. Utvecklingen är alltså dubbel.
– Vi håller på att få en mer blandad stad när det gäller mångkultur. Men det är vad du har i plånboken som avgör var du kan bo. Har du råd kommer du att vilja uppgradera dig. Så kommer det nog alltid att vara, säger Daniella Georges.
Vill vi mest av allt bo bland folk som liknar oss själva? När vi startade diskussionen med ett nedslag i Täby förra månaden blev många provocerade.
Att önska sig högutbildade och skötsamma grannar ”som kan betala för sig" – är det intolerant? Eller helt självklart?
Medelklassens flykt från socialt blandade områden är hur som helst den viktigaste faktorn som driver bostadssegregationen, framhåller bostadsforskare. När inkomstskillnaderna ökar växer också uppdelningen.
Blandningen är inte problemet
Men varför segregerar sig de som har råd? Måste det vara så?
Institutet för bostads- och urbanforskning i Uppsala har visat att en stor majoritet av stockholmare i alla samhällsklasser egentligen vill ha både social och etnisk blandning – bara det att tryggheten är viktigare.
Samma sak visade sig i Mitt i:s egen läsarundersökning. Det är inte mångfald eller blandning som folk har något emot. Det är otryggheten.
Det viktiga är "att människor beter sig bra mot varandra och tar ansvar” – inte var folk kommer ifrån, tyckte också 95 procent i mätningen.
Etnicitet blir icke-fråga
Här finns ett hopp. Om vi bara får ordning på tryggheten borde det bli lättare att få den blandade stad som de flesta säger sig vilja ha.
En slags lösning ser vi i de nybyggda stadsdelarna. Här suddas gamla vi- och dom-gränser ut. Unga familjer med vitt skilda bakgrunder formar något nytt tillsammans. Etnicitet blir en icke-fråga. Trygghetens stärks. För dem som kan betala.
Men om de som blir kvar, fastlåsta i de mest brottsdrabbade områdena utan möjlighet att köpa, därmed får det ännu sämre – då kommer andra murar att växa sig högre.
Då kommer en bro till "andra sidan", som i Stora Ursvik, fortfarande att ses som ett hot.