Storpudeln och ledarhunden Lexi tränger sig framför sin matte och möter oss med viftande svans i hallen. Anne Mondotter var först lite tveksam till en intervju i Mitt i. Hon är ju inte en av dem som har det sämst, resonerar hon.
– Inom rörelsen för synskadade finns det dessutom en inställning att man ska visa att man klarar sig trots sitt funktionshinder, säger Anne Mondotter.
Hon känner det också som att hon blottar en del av sitt inre när hon berättar i tidningen. Men samtidigt: frågan om ledsagning är viktig för henne. Och för väldigt många andra synskadade. Till syvende och sist handlar det om att kunna ha en fungerande vardag, eller som Anne själv säger: "leva ett värdigt liv".
Ont i magen
Besöka nya platser, handla kläder, göra ärenden, gå till frisören. Teater- och museibesök. Det är sådant de så kallade ledsagningstimmarna ska räcka till.
– Allt där jag inte har övat in en väg med Lexi. Och även om jag hittar till en affär så finns det inte alltid någon i butiken som kan hjälpa mig med det jag behöver. För att kunna gå runt och känna på grejer, som jag älskar att göra, behöver jag en ledsagare, säger Anne Mondotter, som var 13 år när hon fick en ögonsjukdom som gjorde att hon förlorade synen på ena ögat.
Med hjälp av pudeln Lexi kan Anne Mondotter åka kollektivt till platser de har tränat in. "En otrolig frihet, men hon ersätter inte en ledsagare. Vi kan inte gå till nya platser och Lexi kan inte beskriva omgivningar för mig".
Angie Gray
I 30-årsåldern försämrades synen kraftigt även på hennes andra öga.
Den här vändan har Anne Mondotter bott fyra år i Årsta. Hon har bott i området tidigare, men bodde ett par år på Lidingö emellan. Där hade hon dubbelt så många ledsagningstimmar i veckan som hon har i dag. Hon har beslut om ledsagning enligt SoL, Socialtjänstlagen. Varje år, inför att det ska fattas ett biståndsbeslut, har hon ont i magen.
– Det är skillnad på hur man blir bemött nu jämfört med för tio år sedan. Tidigare var det självklart att man skulle få den hjälp man behöver, nu är det som att beslutsfattarna letar efter varje kryphål som finns för att kunna neka en ledsagning, säger Anne Mondotter.
Behöver argumentera
För att hinna med allt hon behöver och vill uppskattar Anne Mondotter att hon skulle behöva ungefär dubbelt så många ledsagningstimmar som hon har rätt till i dag. Hon beskriver att hon och andra synskadade själva behöver ta reda på sina rättigheter och argumentera för dem.
– Man känner sig misstänkliggjord för att man vill leva som alla andra. Det handlar också om insatser som gör att man har möjlighet att bidra till samhället, säger Anne Mondotter.
Det är lätt att hamna mellan stolar.
"Det är en anspänning att ta sig runt i staden utan en ledsagare, man måste vara på helspänn varje sekund" säger Årstabon Anne Mondotter.
Angie Gray
Hon tycker att kommunen borde göra ett försök med obegränsat antal ledsagningstimmar. Något man gjort tidigare i Laholm.
– Många känner att de måste använda upp sina timmar, av rädsla att bli av med dem. Några lider av att de skulle behöva fler, medan det stora flertalet förmodligen skulle bli mindre stressade och bara nyttja de timmar de behöver.
Enligt Socialstyrelsens rapport från i somras är det vanligt att kommuner har satt upp egna riktlinjer för vilken typ av aktiviteter som ska ingå i den insats som beviljas.
– Jag har en reumatisk sjukdom och behöver träna på gym. Kommunen betraktar det som rehabilitering, vilket man menar att regionen bör stå för. Det är lätt att hamna mellan stolar, säger Anne Mondotter.
Konstinstallation
Nyligen ställde hon och två andra konstnärer ut installationen "I väntan på beslut om rätten till ledsagning”.
– Som barn var jag övertygad om att jag skulle bli konstnär. Även om jag fick tillbaka synen på ena ögat i tonåren så förbjöd jag mig själv att drömma om det, eftersom jag trodde att jag skulle gå under om jag blev helt blind.
Nyligen ställde Anne och två andra konstnärer ut installationen "I väntan på beslut om rätten till ledsagning”, bland annat på Husby konsthall. Anne Mondotter är engagerad i Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening, SKKF.
Angie Gray
Men Anne Mondotter började så småningom med keramik.
– "Varför har jag inte gjort det här tidigare?" tänkte jag. Det finns taktilt skapande. I dag engagerar jag mig för att andra synskadade ska upptäcka, och få tillgång till, konst och kultur.
Kraftig minskning av ledsagning enligt LSS
Skillnaden kan handla om ett självständigt liv och att bli isolerad i sitt hem. Trots det får allt färre i landet ledsagarservice enligt LSS. Socialstyrelsen föreslår att en ny lag utreds.
På 12 år, mellan 2010 och 2022, har ledsagarservice enligt LSS för gruppen där synskadade ingår minskat med 68 procent i landet, enligt Socialstyrelsens rapport "Förändring av ledsagning över tid" som kom i somras.
– Framför allt handlar det om att bedömningarna har blivit striktare. I många fall är de kommunala riktlinjerna, om vad man får använda servicen till, begränsande. Det kan bero på en tendens i samhället att det är svårare att få stöd, men det är svårt att bevisa, säger Ylva Branting, utredare på Socialstyrelsen.
Det finns två sätt att få ledsagning via kommunen. Enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, eller enligt Socialtjänstlagen, SoL, I LSS beskrivs att insatserna ska ge goda levnadsvillkor, medan det i SoL står om "skälig levnadsnivå".
Under hela perioden som Socialstyrelsen har kartlagt kan man se att en viss förflyttning har skett: en del personer med synnedsättning som tidigare beviljats stöd med LSS ges i stället stöd enligt SoL.
– "Skälig levnadsnivå" innebär ofta i princip det allra nödvändigaste. Vissa kommuner tycker till exempel inte att gå på fest eller kafé är aktiviteter som ingår i skälig levnadsnivå. När man får stöd enligt LSS går det dessutom att påverka innehållet i större utsträckning, säger Ylva Branting.
Annorlunda i Stockholm
I Stockholms stad ser statistiken annorlunda ut jämfört med landet. I staden har antalet verkställda beslut om LSS ökat något från 2014 fram till 2020, för att sedan minska. Antalet SoL-beslut har minskat under samma period. Siffrorna visar inte hur många som ansökt om insatserna.
Nu föreslår Socialstyrelsen att en ny lag om ledsagning ska utredas.
– Vi tycker inte att dagens lagstiftning fungerar riktigt bra för ledsagning. Ett problem som ofta uppstår i dag handlar om vem som ansvarar för stöd vid förflyttningar mellan olika instanser. Vi tror att en ny lag kan minska skillnaderna i landet och göra det tydligare för kommunerna som ska göra bedömningar, säger Ylva Branting.
LSS
LSS är Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det finns tre grupper som omfattas av lagen, synskadade kan tillhöra en av dem: "personer (...) med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service".
Personer som inte bedöms tillhöra LSS personkrets kan i stället få stöd via socialtjänstlagen, SoL
Källa: Riksdagen, Socialstyrelsen
Verkställda beslut i Stockholms stad
Siffrorna visar inte hur många som har ansökt om insatserna. Från och med i år kommer det att inkluderas i statistiken.
Antal verkställda beslut om ledsagning enligt SoL
2022: 353
2021: 383
2020: 422
2019: 440
2018: 419
2017: 442
2016: 472
2015: 475
2014: 483
Antal verkställda beslut om ledsagarservice enligt LSS
2022: 696
2021: 709
2020: 720
2019: 706
2018: 678
2017: 635
2016: 636
2015: 610
2014: 606
Källa: Stockholms stad
Ylva Branting är utredare på Socialstyrelsen.
Privat