När Mitt i talar med Elin Skarin, medlem i teatergruppen Administrationen, har det gått fyra dagar sedan hon klev ut ur buren på Konträrs scen vid Östgötagatan.

Föreställningen "Skådis i bur" var minst sagt okonventionell. Den improviserades fram under tre dagar, och Elin levde på det som publiken skickade in till henne.

– Det var helt sjukt, och jättefint. Jag är så glad och har så många möten som tumlar runt inom mig.

Med undantag för en kvart på onsdagen och en kvart på torsdagen var det folk vid buren hela tiden mellan klockan nio på morgonen och elva på kvällen. Sista timmarna på fredagen var det fullsatt.

Här inne hände det en hel del.

Julia Mård

– Många kom dit flera gånger, som en son och en pappa som först kom förbi av en slump. De var sedan där flera gånger var och en för sig. Jag hade även barn där som inte ville gå hem efter skolan, de ville till buren.

Gjorde upp med tröttheten

Hon ville ha så lite förväntningar som möjligt innan hon gick in, men hoppades på att skapa olika scener för att besökarnas upplevelser skulle skilja sig åt.

– Det kom också fantastiska skådespelare som spelade upp manus med mig. En morgon var det en man där som skickade in en halv semla, och så satt han utanför och åt den andra halvan. Vi hade ett jättefint samtal. Jag är så tacksam över den värme och omtänksamhet som folk har visat.

Av det som lämnades in till Elin ska en del slängas eller sparas. Resten ska skänkas bort.

Julia Mård

Hon är nu full av intryck, men vissa insikter har hon redan landat i. Hon berättar att "Skådis i bur" lät henne göra upp med sin trötthet, kravet på att prestera och vilka gränser hon har.

Känner sig fri

För att klara det tog hon sina känslor och gjorde teater av dem. När hennes mamma kom förbi på slutet var Elin skör, men stunden de satt och rökte en cigarett tillsammans blev en scen som berörde många i publiken.

Av besökarna fick hon mat så det räckte och blev över, men det blev inte många timmars sömn.

– Det känns som att jag skapade ett rum där jag vågade utforska tid, kaos, kreativitet och frihet. Det kokas någonstans ner till kontakt, jag tror att det är där som den stora konsten finns. Vi vill bara vara människor, trots att kapitalismen lurar oss att tro något annat. Nu känner jag mig fri.

Handskrivna monologer, en skräddarsydd morgonrock och en halv semla är några av de föremål som Elin tog emot i buren.

Julia Mård

Under dagarnas gång fick Elin in alla möjliga föremål, och redan första morgonen skickades det in kläder. Men hon valde trots det att vara naken under stora delar av föreställningen.

Något med den nakna kvinnan

– Som kvinnlig skådis känns det som att det finns ett särskilt sätt man ska vara snygg på, men jag var så trött att jag inte ens kunde försöka vara snygg. Vilket jag inte heller ville. Att använda sig av nakenhet som inte är sexualiserande kan göra att vi vågar vara sårbara inför varandra.

Artikeln om Elin och föreställningen fick en hel del reaktioner på Mitt i:s Facebooksida. Flera kommentarer var långt ifrån positiva. Elin har inte läst dem men tycker inte att det känns jobbigt.

– Jag försöker stå kvar i att jag och de som var där vet vad det handlade om, men det är också intressant att det provocerar. Det säger något om de som skriver. Poängen med verket är ju vad det gjorde med publiken och vad den kände. Det är något med den nakna kvinnan som är så laddat. Men jag är stolt och glad.