I tolv var han basist i kreativa Franska Trion. Han har också synts i samma roll hos eviga indieynglingarna Hästpojken.
Men från 2015 och framåt har fokuset varit på den egna musiken. Inledningsvis som singer/songwriter, ensam man med gitarr och röst.
– Jag ville egentligen inte bli någon singer/songwriter. Det var musiken som jag gjorde då som gav det, förklarar Victor Furbacken.
Han hade under en tid också valt att ge utbildningen till psykolog den mesta av tiden.
– Att jag blev klar som psykolog och samtidigt kom med min första EP var egentligen bara något som sammanföll i tid.
Så har han odlat sin karriär i yrket och som musiker. Parallellt har han utforskat människors inre och musikens mystik och väsen.
– Jag tycker om att skriva enkla låtar. När jag nu har band på scenen känns det som musiken växer ju mer vi spelar ihop, säger Victor Furbacken.
Jo, han har lämnat ensamheten på scen för att med hjälp av – för tillfället – Erik Berndtsson, Pontus Torstensson och Teodor Boogh. Det kan se ut som han nu har gått varvet runt, från bandmedlem till soloartist och åter spela med band.
– Det låter logiskt. Men jag tror inte det har varit så genomtänkt, säger han.
– Det är en fröjd att ha flexibiliteten att kunna spela ensam, om så krävs, eller med band.
