– Det handlar egentligen om vad som är mest sannolikt, säger Olle Larsson, filosofie doktor i historia och Gustav Vasa-kännare.
De två platser som brukar pekas ut som troligast för Gustav Vasas födelse är antingen Lindholmen i Vallentuna eller Rydboholm i Österåker.
Vanligt att föda hos mamma
På Lindholmens gård, på det som kallas Vasakullen fanns på 1400-talet ett stenhus som tillhörde Gustav Erikssons, sedermera kung Gustav Vasas, mammas släkt.
– Det som talar för Rydboholm som födelseplats är att det var familjens huvudgård, säger Olle Larsson.
Olle Larsson, historiker och Gustav Vasa-kännare
Hans Jonsson
– De som argumenterar för Lindholmen menar att Gustavs mamma eventuellt varit nära familjens kvinnliga släktingar när hon skulle föda. Men det bygger bara på indicier. Det finns inga bevis för det.
Bo Eriksson, docent i historia, programledare på SVT och, ska sägas, Vallentunabo håller på den senare teorin:
– Man vet inte säkert, men jag har min favorit – det är Lindholmen. För på Lindholmen bodde vid den här tiden Gustavs mormor Sigrid.
Historikern Bo Eriksson kan också sin Gustav Vasa.
Kate Gabor
– Jag vet från andra adelskvinnor att på den här tiden, ja då vill man föda hos sin mamma och det är inte jättelångt från Rydbo till Lindholmen.
Men vad vet man då säkert om Vasas födelse?
– Jag skulle säga att man vet vare sig årtal eller datum. Man firade inte födelsedagar på den här tiden. Men av tradition säger vi 1496, men det kan lika väl ha varit 97, 95 eller 94, för det finns ingen kyrkobok att titta i, säger Bo Eriksson.
Finns det inget skriftligt om detta, brev eller annat om födelsen?
– Inte vad jag känner till, säger Olle Larsson, som 2018 publicerade biografin ”Gustav Vasa: en furste bland furstar”.
”Föddes till ledare”
Lite om adelsmannen Gustavs födelse och uppväxt finns däremot i verket ”Peder Svarts krönika” (cirka 1560), skriven av biskop Peder Swart.
– I den påstås bland annat att han föddes med segerhuva* och med ett rött kors på bröstet – som visade att han var utvald av Gud, berättar Olle Larsson.
– Det står även om hans barndom att han var en naturlig ledare när barnen skulle leka, och att när kung Hans (Kristian II:s föregångare) träffade honom blev han betagen av det förtjusande gossebarnet och ska ha sagt ”Dig blir det nog något stort av, om du för leva”.
– Men hela krönikan var ett beställningsverk, förmodligen dikterad av Gustav Vasa själv, säger Olle Larsson.
Många historier om Gustav Vasa har återgetts, inte minst inom bildkonsten, som här: ”Gustav Vasa inför kung Hans”. Målning av J.A.G. Acke 1881.
J.A.G. Acke/Nationalmuseum
Gustav fick en högadlig, men inte kunglig uppfostran. Han fick lära sig rida riktigt bra och slåss med svärd, men även föra sig och bjuda upp till dans, berättar Bo Eriksson. Troligen studerade han i Uppsala som 13-14-åring och han kan även ha bott en tid hos någon annan adelsfamilj, eftersom det var vanligt.
– Man vet också att han spelade luta och att han sannolikt hade en behaglig röst, säger Bo Eriksson.
Ruin av Lindholmens gård där Gustav Vasa kan ha fötts. Etsning från sent 1700-tal/tidigt 1800-tal.
Carl Christoffer Gjörwell d.y, Jonas Carl Linnerhielm
Eller så föddes han här. ”Ridboholm” av Erik Dahlbergh 1662. På 1700-talet brann Rydboholm och byggdes sedan om.
Erik Dahlbergh
Vad är det viktigaste arvet i Sverige från Gustav Vasa?
– Jag tycker att han är väldigt viktig eftersom han lade grunden till det som kom att bli ett modernare Sverige, med en nydaning av administrationen från decentraliserat till centraliserat. På så vis får kungen grepp om hela landet.
– Han gjorde en massa bra saker. Bland annat satsade han på nyodling av mark och
satsade på silverbrytning som han var personligt engagerad i.
– Han har en blick över vad som pågår i hela landet. Han ser Sverige som en ekonomisk resurs som han försöker förbättra.
*fosterhinnan kvar på huvudet, något som förr sågs som särskilt lyckobringande.
Vid Vasakullen i Vallentuna finns två ekar (bilden) som påstås vara planterade av Gustav Vasa. Han ska även ha planterat två ekar i Rydboholm, men bara den ena lär finns kvar där.
Stefan Källstigen