Totalförbjuda eller inte totalförbjuda mobiltelefoner i grundskolan? Än så länge är det en öppen fråga, och något som många skolor i Sollentuna brottas med just nu.

Bakgrunden är att regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att grundskolan ska bli helt mobilfri. Det ska vara norm i hela Sverige, enligt Tidöpartierna, som därför planerar en skärpning av skollagen.

I Sollentuna råder redan totalt mobilförbud för elever i låg- och mellanstadiet på i princip alla skolor, visar en genomgång som Lokaltidningen Mitt i har gjort.

Olika på högstadiet

På högstadiet är bilden mer splittrad.

Några skolor kräver att även elever i klass 7–9 lämnar in sina telefoner hela skoldagen, ett par sedan länge medan andra har infört regeln nyligen.

Men på de flesta skolor får högstadieelever ha sina mobiler utanför lektionstid, ofta med undantag för matsalen och i omklädningsrum.

"Måste kunna erbjuda annat"

Så är det till exempel på Helenelundsskolan – men frågan är hur länge.

Skolledningen har diskuterat en åtstramning och hade tänkt ändra mobilreglerna redan efter höstlovet denna termin, men har nu skjutit på det.

– Vi har tittat på Nya Elementar och där har de jobbat med frågan i två år innan de införde totalförbud. Det är inte så lätt snutet. Vi måste kunna erbjuda annat att göra på rasterna, jobba upp andra aktiviteter, och vi behöver även ha bra lösningar för att hantera mobilerna, säger skolans rektor Pia Westergren.

Dessutom vill hon undvika att lärarna ska bli mobiljagande ”poliser”.

– Därför vill vi förankra det här ordentligt och jobba med frågan i klassråd, elevråd och med vårdnadshavare, säger Pia Westergren.

"Vi leker ju inte i sandlådan"

Att få eleverna med sig är nog viktigt, men det kan bli knepigt.

– Det funkar bra som det är nu, att man bara lämnar telefonen i skåpet innan lektion. Man måste få ha sin telefon på rasterna. Många lyssnar på musik på rasterna då det ofta blir högljutt i korridorerna, säger Stina Welander som går i årskurs 8.

Stina Welander, Sonja Johans, Viola Romfelt och Nia Melikidze i klass 8C tycker att mobilreglerna som gäller nu – telefonerna lämnas i skåpen under lektionstid men får användas på raster – funkar bra på Helenelundsskolan.

Tomas Stark

– Och man måste kunna ringa sina föräldrar om något händer. Vissa saker tar jag hellre med min mamma än med en lärare. Det blir bökigt om man måste gå via lärarna för att få ut sin telefon, säger klasskompisen Nia Melikidze.

Engagemanget är starkt och argumenten haglar. Klasskompisarna Viola Romfelt och Sonja Johans nickar och instämmer när Stina Welander fortsätter:

– Lärarna sitter ju med sina telefoner! Vad ska vi göra på rasterna? Vi leker ju inte i sandlådan. Vi har inte jättemycket att göra. Biljardbordet är alltid upptaget av killarna och pingisbordet av 7:orna, säger hon.

Ser ni inga fördelar med en helt mobilfri skola?

– Nej, säger Nia Melikidze snabbt.

Efter en stund kommer Sonja Johans ändå på en.

– Man skulle väl vara lite mindre med sin telefon. Man kanske blir mer social, säger hon.

Apropå skärmtid, hur mycket har ni per dag?

– Fyra eller fem timmar oftast, säger Viola Romfelt som snabbt fiskat upp sin mobil ur fickan och kollat de senaste dygnens användningstid.

De andra har ungefär samma. Ingen av dem har någon fast tidsgräns som föräldrarna har bestämt.

– I mellanstadiet hade jag det, men inte nu. Föräldrarna sitter ju också med Linkedin, Facebook och YouTube och så, säger Stina Welander.

Hur tror ni att det kommer att funka om det blir ett totalt mobilförbud här?

– Dåligt. De kommer att ha svårt att ha koll. Man kan ju säga att man har lämnat sin mobil hemma. Eller lämna in en fejkmobil, så gjorde jag ibland i mellanstadiet, säger Stina Welander.

– Får vi inte ha mobil så kommer vi att använda våra iPads, dem kan de inte ta, säger Nia Melikidze.

– Men det är inte lika nice. Där kan vi inte ladda ner appar så vi kan inte använda Tik Tok, Snapchat, Netflix eller kolla shopping, säger Stina Welander.

Tror ni inte att ni vänjer er hyfsat snabbt vid att inte ha mobiler på rasterna?

– Jo, kanske, medger Nia Melikidze. Så var det ju före 7:an, då var vi tvingade att gå ut.

– Ja, om vi inte hade vant oss vid att ha telefonerna nu så hade det kanske inte varit så jobbigt, säger Sonja Johans.